Demonstrationerna i Egypten

För de som trodde Egypten var ett "hyfsat öppet och demokratiskt" land visar sig verkligheten nu. Ihjälskjutna demonstranter och totalt nedstängning av såväl internet som mobilnätet är långt från ideal vi kallar demokratiska. Även om Tunisien är en självklar inspirationskälla är missnöjet knappast något som uppstått nu. Missnöjet lär heller inte minska efter att regeringen nu visat sitt rätta ansikte tagit till våld mot de som kräver reformer.

Frågan är om regeringen kommer kunna sitta kvar. Det tunisiska exemplet visar hur fort det kan gå. Samtidigt ska man komma ihåg att de båda länderna trots många likheter även skiljer sig åt på många sätt. Det finns till exempel en större opposition mot den nuvarande presidenten i Egypten än det fanns i Tunisien. Det finns i princip två huvudalternativ till det nuvarande styret. Religiös diktatur av iransk modell (vilket förespråkas av landets största oppositionsrörelse, Muslimska brödraskapet) eller liberal demokrati av västinspirerad modell. Det återstår att se hur framtiden utvecklar sig.

UR:s sexualupplysningsfilm

Att rasistiska och andra högerextrema grupper är aktiva på nätet är knappast någon nyhet. Att dessa skulle reagera negativt på UR:s nya sexualundervisningsfilm kommer därmed inte som någon chock. Sedan filmen presenterades har UR fått in omkring en halv miljon kommentarer, varav många är rasistiska mot innehållet och direkt hotfulla mot skaparna.

I filmen skildras såväl sex mellan personer av olika hudfärg som homosexuella relationer. Med andra ord ger den en ganska bra bild av hur verkligheten ser ut. Detta retar förstås upp konservativa och rasistiska krafter som helst ser att sex sker i det dolda och endast utövas av vita heterosexuella par i stadiga relationer. Filmen är viktig och jag hoppas så många som möjligt får en chans att se den.

Bloggar: Schlaug, Vellingebo som har fått nog, Shed Light

Neger eller inte neger

Under 2010 kunde vi läsa om hur ordet nigger censurerats bort i Mark Twains klassiker om Huckleberry Finn och hur förlaget för det i vår tid politiskt inkorrekta seriealbumet Tintin i Kongo stämts i Belgien. I Sverige har tidigare liknande diskussioner förts i samband med negerbollens vara eller icke vara och kvarteret Negern i Uppsala som ändrades till att enbart heta ett nummer. Nu har det blivit Ture Sventons tur att drabbas av censuren, eftersom en av böckerna innehåller det omdiskuterade ordet.

Även om ordet neger på svenska fortfarande till viss del används i neutral form som benämning på svarta kan man inte komma ifrån att ordet länge använts och fortfarande används i rasistiskt syfte. I språkbruket hos dagens högerextrema och nynazistiska grupper används ordet frekvent som ersättning för personens geografiska härkomst (t.ex. somaliern eller afrikanen) i rena rasistiska syften. Detta, tillsammans med de historiska rasistiska kopplingarna är förstås en anledning till att ordet inte är politiskt korrekt idag.

Så har det förstås inte alltid varit. Neger var under långt tid ett helt godtagbart ord som användes i såväl litteratur som press. Vi ser det t.ex. förekomma i barnböcker som Pippa Långstrump och Ture Sventon. Trots detta är det nog få som tror att Astrid Lindgren hade rasistiska baktankar när hon beskrev Pippis pappa som negerkung. Däremot var dessa verk förstås produkter av sin tid. Att på 2010-talet gå in och skriva om böcker så att de är i linje med vår tids ideal är helt enkelt att försköna historien. Människors lika värde har aldrig varit någon självklarhet och är det inte nu heller. Censur minskar inte rasismen, men minskar däremot friheten. I fallet Ture Sventon har Sveriges författarförbund (som äger rättigheterna) i alla fall valt att stoppa förlaget Rabén & Sjögrens censurerade nyutgåva. Det var förstås det enda rätta, men samtidigt dåligt av förlaget att vägra ge ut originalet.


Uppdatering: Inte heller Pippi Långstrump har fått gå fri. I Tyskland har ordet neger ungefär samma betydelse som på svenska och i en nyutgåva har "Negerkönig" (negerkung) ändrats till "Südseekönig" (söderhavskung). Kanske är det bara en tidsfråga innan detsamma drabbar den svenska originalversionen.

Bloggar: Jens tyckerier, Radikalen

Det rör på sig

Det rör på sig rejält i Tunisien nu och efter att regeringen idag avgått och presidenten flytt landet tänds en strimma hopp om att landet kan gå mot en demokratisk utveckling. Allt är förstås ännu väldigt osäkert, men man vill ändå hoppas att folkresningen ska sprida sig till resten av länderna i Nordafrika där problemen länge varit likvärdiga.

En av farhågorna är att en av de större tunisiska oppositionsrörelserna, precis som i Egypten består av islamister som har allt annat än demokratibyggnad på sin agenda. När den politiska opinionen motarbetats är det istället den religiösa som kunnat locka anhängare. Trots allt finns det även liberala krafter i landet och man får hoppas att det är här makten makten hamnar för tunisiernas bästa.

När självklarheter inte längre är självklara

Erik Ullenhags debattartikel om att svenska muslimer inte har något kollektivt ansvar för terrorbombningarna i Stockholm innan jul kan låta som en självklarhet, men det räcker att läsa kommentarerna och bloggposterna för att konstatera att så inte är fallet. Att alla svenska muslimer (som lära vara omkring en halv miljon till antalet) skulle vara villiga att begå terroristbrott låter nog som ett skämt i mångas öron, men detta är en del av en verklig politik som drivs i Sveriges riksdag 2011. Vi får höra att det är dags att "vakna" och inse "verkligheten", samtidigt som det kollektiva hotet i realiteten mestadels består av helt vanliga människor som även om de tror på en för vårt land icke-traditionell gud följer lagen och röstar som vilken blond och blåögd svensk som helst.

Politisk isolering

Det på förhand uppgjorda valet i Vitryssland och dödandet och gripande av fredliga demonstranter i Tunisien är bara två exempel på regeringars brott mot demokratins fri och rättigheter vi sett under den senaste tiden. Med detta följer nya krav på bojkott och isolering av dessa länder. Den moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark skriver idag om att den vitryska regeringen måste isoleras och drar paralleller till de baltiska staternas frigörelse från Sovjetunionen i början av 90-talet.

Frågan är om dock om det verkligen är isolering som biter bäst i det här fallet. Vi vet att det fungerade mot apartheid i Sydafrika, men det finns fler exempel på länder där det inte fungerat. Iran, Nordkorea, Sudan, Burma och Kuba är bara några exempel på länder där den demokratiska utvecklingen stått stilla trots många år av både politisk och ekonomisk isolering från väst. Det har helt enkelt ingen verkan. I och med flygkraschen i Iran här om dagen kan vi konstatera att isolering även slår direkt mot ländernas befolkning. Irans regeringen skulle visserligen kunnat prioritera att lära sig bygga flygplan framför att forska om kärnenergi, men att hindra landet från att köpa nya fungerande plan skapar död och inte demokrati.